k som i Kim och kärlek

business and pleasure

Anders och jag spenderade helgen i Hong Kong. Besökte en mässa för hemelektronik och såg alldeles för många mp3 spelare. Vi hann med lite annat också. Åker gärna tillbaka.

kökultur

Som svensk får man ju det här med att köa demokratiskt med modersmjölken. Riktigt så är det inte i Kina. Att köa ligger inte riktigt kinesernas natur verkar det som. Till OS ska dock många saker här i stan förändras och en gång i månaden är det numera den stora ködagen då stadens innevånare ska lära sig att stå i kö. Vid busshållplatser visar instruktörer hur man ska gå till väga och jag antar att förhoppningen är att det nästa sommar ska råda lite mindre anarki.
Än så länge råder dock vilda western med svenska ögon sett och jag vet inte hur många gånger jag blivit passerad i olika ”köer”. Själv tycker man liksom att man har koll på vems tur det är och förväntar sig naivt att det gör alla andra också. Så står man där som en sucker när en efter en glider förbi. Idag blev jag dock utskälld av en kinesiska som uppenbarligen tyckte att jag trängt mig.
Det tar sig.

Beijing Bicycle

Jag cyklar för det mesta till jobbet. Lyxigt att bo i en sån stor stad och ha cykelavstånd till kneget. Trampar på en damtralla av märket Flying Pigeon. Made in China. Det är en härlig cykel men i början hade jag lite problem med en av vevarmarna som envisades med att glappa. Gick till affären där cykeln köptes. Mei Wenti – inga problem. Fram med släggan, en ny sprint och så var den saken ur världen – i tre dagar. Skam den som ger sig, jag återkom nog minst fem gånger för att få problemet fixat och till slut hittade mekarna en ny vevarm som passade. Varje gång jag var där så kom vi via teckenspråk och några få ord fram till att jag är från Sverige och där är det kallt, alla är långa och spelar pingis som Wåldener. Min favoritgubbe avslutade alltid med en tumme upp för att tydligt visa att jag kommer från ett bra land. Jag bad honom posera med min cykel utanför affären – och det gjorde han mer än gärna.